Ut med det gamla, in med det nya
Det fanns en tid då man kunde prova på att jobba med lite vad som helst. Det fanns en flexibilitet och möjlighet att välja själv.
Man var på ett ställe under ett halvår eller ett år, och sedan bytte man arbetsplats. Ena dagen jobbade man med spännsystem för pressar och den andra tog man hand om barn på en förskola.
Det var med andra ord en tid så man hade möjlighet att ta reda på vad man var bra på, vad man kände passion för och ville utforska djupare. Till exempel genom studier.
Saker var inte så mycket på allvar helt enkelt. Men det betydde fortfarande att man gjorde sitt bästa på varje ställe och tog lärdomar från varje misslyckande.
Fungerar det så idag med?
Eller har arbetsmarknaden blivit hårdare?
Å andra sidan så kan ju detta öppna upp för att dagens unga kanske hellre söker sig ut i världen när de märker att det är svårt med kneg här hemma. Vem skulle inte vilja spendera sina tidiga 20-någonting ståendes på en strandbar någonstans i Sydostasien?
Det kanske inte är en långsiktig karriär, för dem som är intresserade av sådant, men en fantastisk möjlighet att lära känna sig själv och andra.
I och för sig går det numera att försörja sig på att vara Youtuber. Då behöver man inte ens lämna pojk- eller flickrummet.
Lycka till med det på 90-talet.
Inte för att det verkar vara ett enkelt jobb. Tittarna förväntar sig nytt material dagligen och någonstans blir säkert även det ett jobb där man sliter för att nå produktionsmålen.
Man får helt enkelt dra den gamla slutsatsen att när Livet stänger en dörr så öppnas samtidigt ett fönster.
Kanske är det svårare att hoppa runt på arbetsplatser av den gamla modellen. Samtidigt erbjuder internet och världen en stor flexibilitet och mobilitet för den som är intresserad av den nya tidens arbete.
